En arbetskompis, som också är gravid, nämnde igår att vi på kirurgiska polin har en bra fördel. Här finns nämligen en ultraljudsapparat! Vi fick inte igång den igår, eller vi fick den inte i rätt läge, men idag fick vi hjälp en av arbetskompis som kan använda den.

På mig försökte vi se om vi skulle sett skymten av några bollar mellan benen men det var nog lite för tidigt att se för ett otränat öga. Vi såg något smått där men kunde inte avgöra om det var bollarna eller blygdbenet. Vi tar nya tag i mellandagarna :)

Annars var det en livlig skrutt som rörde sig mycket, suttade på tummen och hade hicka. Jag har en underbar bild här brevid mig, även om inte den bästa.

Vårt hjärta, 16+5

Jag fick diagnosen Hyperemesis gravidarum redan flera veckor sedan men först nu har jag tagit tag i saken och läst lite om det. I Finland är det ungefär 0,5% av gravida som får det. Hyperemesis är snäppet värre än vanligt graviditetsillamående som upp till 80% råkar ut för.  Min kropp ska ju förstås börja med sådant.

Nu just är jag väldigt spänd över hur helgen kommer gå. Måendet är lite sisådär och det känns som jag är tillbaka på avdelningen inom några dygn.

En liten positiv sak bland allt elände: Min mage börjar synas ganska bra! Har börjat få höra om det.

Tredje dygnet på sjukhuset och ska få fara hem idag. Känns endå som att jag kommer vara tillbaka nästa vecka.

Läkarna börjar i alla fall göra nåt. Jag är i 15+5 och de tycker det är ganska långt utan att några som helst förändringar skett i mitt mående. Det har snarare blivit värre de senaste veckorna. Nu ska vi först prova på en magmedicin, ifall magen blivit så skör av allt uppkastas. Ifall inte det hjälper så är nästa steg en injektion som ska tas varje dag. Jag fick inte så mycket information om den ännu.

Blir en spännande helg där hemma nu, lite nervös är jag nog om jag kommer att klara det eller om jag är tillbaka på avdelningen redan i helgen. Börjar jag spy nu någon morgon och det håller i sig mot kvällen så ska jag komma raka vägen hit sa de.

Jag är glad att något börjar göras. Vår bröllopsresa närmar sig dessutom.

Jag är inne på avdelningen. Igen. Jag kom hit igår morse kl 7, det är nu 29 timmar sedan och jag har ännu inte fått träffa läkare. Det är så frustrerande!

Jag har dropp igen. Jag får i alla fall vara hemma. Hemsjukvården var hit imorse och la på, nu ska jag sköta det själv resten av dagen med hjälp av Sebbe.

Lite fördel hade jag av att jag är sjukskötare och kan sköta det mesta själv. De skulle inte haft möjlighet att fixa det hit hem annars.

15+2

Det börjar faktiskt lite  puta en mage där under ^^

Mamma hittade en tröja åt sig med men hon får vänta ett halvår tills hon får ta den i användning. En liten julklapp åt babyn också.